Mamma till Kewin ♥

Veckans läsarfråga: Du skriver i bloggen, i den lilla rutan till vänster att "jag och min fästman väntar vårt första barn" Eller nått i still med det.
Jag fastnade på FESTMAN. - Med detta antar Jag antar att ni är förlovade, när gjorde ni detta i så fall. Hur länge har ni vart tillsammans och När ska ni gifta er? - För det är väl tanken?

Svar:  Ja det stämmer, vi är förlovade och detta gjorde vi på våran 1 års dag. Den 22 Juli 2009, vi firar alltså snart våran 1 års dag som förlovade och 2 årsdag som vi varit tillsammans. Vi har inte pratat så mycket om att gifta oss ännu, då det är lite för tidigt tycker vi båda. Vi nöjer oss med att vara förlovade ett tag.  När man förlovar sig så ska man vara bombsäker på att man vill dela sitt liv med den andra personen och att man verkligen älskar varandra till 100 %. Vi ville inte vara som andra små fjortispar som förlovar sig efter 2 månader och tror på fullaste allvar att det ska hålla livet ut.  Jag och Anton förlovade oss för våran kärlek som vi hade för varandra, och vi ska även förlova oss på " riktigt " senare då vi ska ha dyrare ringar och sådant.   Vi vet att vi vill dela resten av våra liv tillsammans, och det är menat att det ska vara vi föralltid.  Nu väntar vi våran son och vi har skapat våran egna lilla familj. Det är ett tecken på äkta kärlek.  

Veckans läsarfråga: Gör det ont när det sparkar?

Jag svarar: Det är olika, nu är ju min lilla grabb 20 cm lång ungefär så man känner verkligen hur liten rör sig där inne. Hur han vänder och hur han drar med händerna i livmodernsväggarna.  Det är verkligen coolt, helt magiskt är det att få vara gravid och att få känna sitt lilla mirakel sparka och röra sig där inne. Själva sparkarna gör inte ont, men om bebisen träffar någonting känsligt gör det väldigt ont. När bebisen är större och ligger vid revbenen händer det lätt att den sparkar på revbenen och detta ska tydligen göra ont. Jag tycker det är otroligt störande när bebisen rör sig hela tiden..har ju som sagt känt rörelser sedan v.11. Så nu börjar det bli lite tjatigt och jobbigt. Alla ska hålla på och pilla och röra vid magen hela tiden.

Men så klart är det underbart att ligga och känna bebisen dra i från sig en riktig spark och få dela detta med sin partner,vänner, familj.  Jag har en liten skit där inne som verkligen älskar att sparka och träna fotboll varje dag. haha, brukar säga så när han är i full rulle där inne. Nu spelar lillkillen fotboll ! det blir som ett litet skämt om det hela. När min lillkille sparkar och rör sig i magen illar det väldigt mycket i min livmodertapp, detta gör väldigt ont och får ofta lägga mig ner för att det ska sluta göra så ont. Ibland har det gjort så ont att jag är tvungen att lägga mig i ett bad för att få stopp på det hela.  Jag har fått väldigt mycket problem med min livmoder nu på det senaste och har smärtor som påminner om en abort. Detta ska tydligen vara helt normalt. Men har inte hört en enda som haft samma problem. Sammandragningar har jag haft tidigare och är inte i närheten utav detta. Eftersom jag varit med om en abort så vet jag ju hur smärtan är..och det är en liknande. Varit många sömnlösa nätter den senaste månaden. Men doktorn hittar ingenting och ingen undersökning fick jag heller.  När jag får denna smärtan i livmodern älskar lillkillen att boxas och sparka, då gör det riktigt ont och då faller jag oftast i tårar. Men det är helt från person till person hur ont det gör under graviditeten och hur bebisen ligger och hur den sparkas, man kan inte jämföra någonting. Alla bebisar är unika och det är vi oxå.  Fotbolls stjärnor eller inte, det spelar ingen roll bara bebisen rör sig då och då under dagen.  Själv har jag världens bästa fotbollsstjärna i min mage.

Veckans fråga: Känns det läskigt nu när det gått så pass många veckor eller känner du att du är redo inför det som väntar?

Jag svarar: Det känns inte direkt läskigt om man säger så, det känns mer overkligt. Jag har inte riktigt förstått att jag har en liten bebis som sparkar och lever loppan hela dagarna långa i min mage. Jag kan inte föreställa mig att det finns någonting där inne om jag ska vara ärlig. Det känns som det bara varit en stor lång dröm som varat i 19 veckor. Det känns inte verkligt någonstans att jag ska bli mamma om drygt 5 månader. Det känns inte läskigt att det gått så lång tid, utan mest underbart att veta att allt har gått bra hitils och att bebisen mår bra. Dem första 10 veckorna gick verkligen skit segt och man räknade ner dagarna och timmarna tills bebisen skulle komma. Men nånstans i det så orkade jag inte sitta och räkna..tiden kändes så mycket längre då. Så jag " glömde " bort bebisen lite och inte tänkte så himla mycket på allting ett tag. Då rann tiden i väg och nu är jag redan i v.19. Så klart jag inte glömde av bebisen och levde mitt liv som innan. Utan jag räknade inte ner tiden och det sprang i väg då. Jag känner mig jätte redo inför det som komma skall, Jag är redo för förlossningen, smärtan och livet som en ung mamma.  Innan jag blev gravid sa jag flera gånger att det hade inte gjort någonting om jag blivit gravid för jag hade redan gjort allting som en ungdom vill göra. Jag har festat sen jag var 12 år, jag har rökt sen i 7 an. Jag har hängt med dem dåliga och jag har gjort så grymt mycket saker. Så jag var jävla trött på mitt liv som jag hade innan bebisen blev till. Det var inte roligt att festa för man hade redan testat allt. Det var inte roligt att göra si och så.  Jag hade redan en mognad som vissa ungdomar ej har. Så jag är absolut berädd för att bli mamma, väntar bara på min lilla plutt. Och att få starta min egna lilla familj som jag och Anton har gjort av våran kärlek.

  Veckans läsarfråga: Är du orolig över din förlossning, vad ska du ha för smärtlindring ?

Jag svarar: Jag är inte direkt orolig över själva förlossningen men är mest orolig över hur det kommer gå. Eftersom jag varit med om en abort vet jag ju lite om hur smärtan kommer vara. Min bm sa att en abort gör ondare än en förlossning. Men det är egentligen långt i från själva förlossningssmärtan egentligen. Jag tror inte det är så mycket smärta att föda barn utan att det är värkarna som gör ont.  Jag längtar faktiskt väldigt mycket till förlossningen och till värkarna, Låter säkert helt sjukt men längtar efter att få känna smärtan. Den smärtan är ju något vackert och man får ju något underbart utav det sen. Så är bara att bita i hop och dras med i värkarna. Jag vet inte riktigt än vad jag ska ha för smärtlindring men det jag bestämt mig för helt är lustgas och EDA. Ska även prata med min bm om detta för jag svimmar så lätt av smärta, när jag gjorde abort svimmade jag så lär ju göra detta även nu på förlossningen. Det är även många som tipsar mig om att bada så får se om det även blir ett bad. Men förlossningen är jag verkligen inte rädd för och längtar enormt mycket efter den. 

Veckans läsarfråga igen då. Denna veckan tänkte jag besvara en fråga som jag ofta får faktiskt. Inte så konstigt egentligen.

Veckans läsarfråga: Går du i skolan och hur ska du göra efter mammaledigheten?

Jag svarar:  När jag fick reda på att jag var gravid gick jag första året på Omvårdnadspogrammet. Jag har väldigt svårt i skolan och har en diagnos skriven så jag ska kunna få hjälp som gör att jag klarar skolan mycket lättare. När jag började i agusti så hade jag en skolassistent med mig hela dagarna. Detta hjälpte mig inte ett dugg utan hon var bara jobbig och förstörde både för mig och mina klasskompisar.  När jag väl fick reda på att jag var gravid låg jag efter med så mycket i skolan och lärarna och rektorn tyckte jag skulle börja på IVP. Detta gjorde jag en vecka efter jag fått vetat att jag var gravid. IVP är IV praktik så jag praktiserar 5 dagar i veckan på halvtid. Just nu har jag inte fått nån praktikplats så är hemma. För ca en månad sedan började jag på Scorett men svimmade av minsta ansträgning och blev väldigt sjuk så slutade där efter en kort stund. Nu ska jag börja jobba på sim och sporthallen och ska vara i serveringen. Börjar klockan 11 och går fram till 3 på dagarna. Jag ångrar väldigt mycket att jag inte gick klart första året. Men det går ju inte göra någonting av detta nu. När jag sedan varit mammaledig ska jag antingen skrivas in på Hotell och resturang på john bauer i borås. Eller gå komvux på ett år och bli undersköterska. Jag har tidigare gått hotell och resturang, media, omvårdnad. Jag älskade verkligen att gå på john bauer. Var en slapp skola där man inte fick läxor och det var väldigt bra. Slutade där pgr av den långa resan från och till skolan.  Har något stort att grubbla på. Under min mammaledighet ska jag även börja plugga till mitt körkort och ta lite körlektioner på eftermiddagen då anton är hemma.

Vem kommer bli gudmor/gudfar till bebisen?

Detta har vi inte bestämt till hundra procent än,  Det är ju så pass lång tid kvar tills bebisen föds och det är dop.  Vi vill så klart ha någon som man vet som alltid kommer finnas där och stötta oss, och så klart bebisen. I början var det prat om mina barndomsvänner skulle få bli gudföräldrar åt barnet men detta ändrades och sedan blev det prat om att min syster skulle bli gudmor, detta har vi dock fortfarande som alternativ. Nu för tillfälligt som det ser ut så ska min goda vän Viktoria stå som gudmor och från A,s  sida så har jag ingen aning om vem han tänker välja. Antingen hans bror eller en nära vän. Men det som är så jobbigt när man är ung och ska välja gudföräldrar är att man kommer inte ha samma kompisar som man hade när barnet väl ska döpas. Det finns aldrig några garantier på att en vän alltid kommer stå där och stötta barnet, därför är man lite rädd att ta vänner som gudföräldrar. Även hur nära man står varandra.

Ska ni ta reda på könet i förväg?

Ajjemän, Detta ska vi göra den 16 maj på emma ultraljudskliniken i Göteborg. Vi kommer dock ej gå ut med vad det blir för kön på internet. Utan det får bli en överraskning för er. Frågan är ju hur länge jag kommer kunna hålla mig utan att säga det till er, haha.  Dem vi kommer berätta det för är familjen, närmsta vänner. 

Sen lär ju det ändå komma ut. Man kan ju aldrig lita på att det stannar inom den skaran man sagt de till. Tidigare i min graviditet trodde jag starkt på att det var en kille, men nu tror jag tvärt om..Det är en tjej som ligger i min mage ! Är 100 på det.

När jag bloggade på min förra blogg så hade jag en väldigt populär grej varje vecka för er läsare.  " Veckans läsarfråga ". Det menas att ni läsare får fråga mig precis vad ni vill och så kanske just din fråga kommer bli besvarad här på min blogg.

Svaret på kanske just din fråga kommer nån gång under veckan !
Dock får jag väldigt många frågor av er som jag inte kan besvara.

Om jag hade besvarat alla frågor hade jag fått suttit här hela dagarna. 

I bland frågar ni många frågor och då slänger jag in just dina frågor på samma inlägg.