Direktlänk till inlägg 30 september 2010
Jag tänkte skriva om en efterlängtad berättelse om dagen då Kewin kom till världen och jag och Anton äntligen blev föräldrar åt våran efterlängtade prins. Allting började med förvärkar och jag hade gått med dem i nästan en månads tid. Dem var jobbiga att ha och det gjorde fruktansvärt ont att gå runt och ha " mensvärk " hela dagarna. Oron växte i mig att jag inte skulle märka ifall värkarna skulle sätta i gång för jag hade läst att det är många som inte alls märker det och eftersom jag hade haft så starka förvärkar innan så var jag nästan säker på att det skulle komma smygandes och att jag skulle bli blind när det väl satt igång.
Sista magbilden 39+0
På torsdagen den 23/9 hade jag starka förvärkar nästan hela dagen, det kändes som om jag precis gjort en abort och det ilade i hela mig men jag tänkte inte på att det kunde vara på gång utan trodde det bara var mina förvärkar som spökade. Klockan 22 drack jag hallonbladsté och en halvtimme efter fick jag en rejäl förvärk som tryckte på mot urinblåsan så jag sprang på toaletten och möttes av resten av min slempropp i trosan.
På natten mellan den 23/9 - 24/9 kunde jag inte sova, låg och tänkte på allting mellan himel och jord och "förvärkarna" blev jobbigare och man kunde börja klocka dem men tänkte att det bara var ett falsk alarm som tidigare. Klockan tickade på och jag hade inte somnat ännu, när klockan blev kvart i 3 stod jag inte ut längre utan skulle gå upp och kissa och ta en värktablett då jag bara hann till dörren innan det kändes som om jag kissade på mig. Det slutade aldrig rinna vatten och det rann ner på benen och ner på marken, när jag kom in på toan så var hela jag blöt så förstod att vattnet hade börjat gå. Kommer i håg att det luktade helvete och det var jobbigt när det rann hela tiden. Några minuter efter att jag upptäckt att vattnet gått så började värkarna starta. Det högg i ryggen, och ned mot magen. Jag fick en chock av att det verkligen var på gång så jag började störtlipa i Antons famn och han satt uppe med mig för att klocka värkarna och ringa förlossningen för att förbereda dem på att vi kommer komma in inom en snar framtid. Värkarna blev jobbigare och jobbigare men det var först 5 min mellan värkarna, sen 10 minuter och sedan 30 minuter och sen avtog det helt. Men vi åkte in till förlossningen för en kontroll iallafall. Där kollade dem Kewin, ifall vattnet gått och jag fick gå en promenad för att försöka få i gång det men det var helt dött där inne. Sen blev jag hem skickad och även här hemma så hände det ingenting så passade på att ta och sova en liten stund. Sov i nån minut sen fick jag ryck och drog med Anton ut på en lång promenad för att försöka få i gång värkarna igen. Vi gick i en snabb takt och på vägen hem började det komma förvärkar. När vi kom hem satte jag mig vid datorn och då startade allting,klockan halv 6 började mina värkar komma och jag gick runt och rullade höfterna så att det skulle göra så bebis åkte ner lite mer. Värkarna kom var 5 minut och jag slängde mig i ett bad för att försöka få lite ro. Då övergick värkarna till att komma var 3 minut och jag andades genom värkarna så som jag läst och övat på. Det hjälpte riktigt mycket och var skönt. Jag gick upp från badet och vi packade ner det sista i väskan sedan begav vi oss mot förlossningen. Resan till förlossningen var jobbig och jag andades igenom varje värk. Nu kom dem var 2 minut och tryckte på mot ryggen och fram mot magen. Klockan 20.05 blev jag inskriven på förlossningen och då fick jag en ctg kurva som visade att nu var det på gång. Nu skulle den här underbara graviditetetresan ta och gå mot sitt slut och Kewin skulle komma till världen. Efter en halvtimme med Ctg kurvan på magen så fick jag äntligen ett rum där jag skulle föda vårat älskade barn till världen. Anton hjälpte mig så jag skulle få bada på och masserade mig, sedan satt han där och hjälpte mig andas igenom värkarna och var ett väldigt bra stöd. Barnmorskan kom in och frågade om jag hade sovit någonting under natten och det hade jag ju inte gjort så hon ville att vi skulle stoppa förlossningen lite och söva mig en stund så jag kunde få vila för att sedan genom gå ett stort arbeta med att få ut min prins till världen. Vi bytte rum till ett litet mindre och mamma fick gå och lägga sig på hotellet så länge. Jag fick morfin, nån annan spruta och en tablett. Har ingen aning om vad det var för mediciner jag fick med skönt var det att försvinna bort i sömnen.
Jag vaknade sedan vid 2 tiden och hade jätte ont, barnmorskan kom in och jag var då öppen 2 cm men inte helt utplånad ännu. Jag bad om att få lustgas och vi fick åka in till det rummet där vi var först. Det var jätte fint det rummet och jag gillade verkligen den miljön där inne. Jag började med lustgas och klockan blev 3 och barnmorskan kände hur öppen jag var och då var jag öppen 3 cm. Värkarna blev jobbigare och narkosläkaren kom in och lade en EDA på mig. Jag hade varit så himla nervös innan över att ta just EDA. Men det kändes ingenting och jag kom till himlen när jag fått den. Klockan 04.15 började jag få krystvärkar och barnmorskan kände på livmodertappen och jag var fullt öppen. Det var så skönt att kunna få krysta. Jag var helt slut för hade bara sovit någon timme så orkade knappt krysta, men kämpade på för fullt och efter lite mer än 45 minuter av krystande hörde man det vackraste ljud man någonsin hört inne i förlossningsrummet, då kom äntligen Kewin till världen klockan var då 05.03.
Han lades på mitt bröst och jag ville gråta ut all lycka men fick inga tårar utan bara tittade på miraklet och fick massa pussar och beröm utav anton och mamma. Klockan 05.11 kom moderkakan ut och det var verkligen häftigt att se hur den såg ut. Jag fick ett litet skrapsår på inre blygläpp och fick sy ett stygn. Sedan fick jag amma honom för första gången och dem kom in med fika och vi bara satt och njöt av att vi äntligen blivit föräldrar till våran prins. Det var så otroligt häftigt att kunna föda fram ett barn till världen. Ett litet liv som funnits och har byggs upp utav mig och Anton. Ett liv som vi skapat och nu var han äntligen här. Det går inte beskriva dessa känslor med ord, Det är precis som om hela världen stannar och man står där i ett lyckorus tillsammans med sin nyfödda bebis. Han vägde 2830 gram och var 49 cm lång våran älskade Kewin Lee Joel.
Tiden på bb var både jobbig och otrolig skön. Att bara få vara och kunna njuta med sin nya familj och ingen störde oss. Det var bara vi tre och det var så otroligt underbart. Vi var på bb i två nätter och amningen kom i gång jätte bra. Dock ville han inte ta det ena bröstet så fick börja pumpa på det. Vi fick massa besök utav både vänner och nära och kära. Och alla berömde oss och kollade nyfiket på våran lilla son. På måndagen kom den stora hemåkarstunden och vi packade i hop våra saker och städade fint i vårat rum där vi hade bott. Kewins farmor kom till sjukhuset för att hämta oss och vi lämnade äntligen sjukhuset för att komma hem och möta den nya världen. Kewin har fått så många och fina gåvor och han tackar så himla mycket för sina fina gåvor han fått.
Allting har rullat på så himla bra och jag har nästan glömt vad jag hade för liv innan kewin kom till världen. På dessa få dagar han varit här så har jag förändrats så himla mycket som person och alla förhållanden till både nära och kära har förändrats. Jag älskar mitt nya liv och att vara mamma till Kewin är underbart. Han är underbar och så himla lugn och fin. Våran vackra prins är äntligen här och det är en fantastisk känsla att vakna vid hans sida varje morgon och veta att man skapat detta liv helt själv tillsammans med sin fästman som man älskar oerhört mycket på denna jord.
Jag är så otroligt trött på att gråta, Jag vill inte gråta mer. Jag kan inte gråta mer. När ska jag få känna lycka? kärlek? Jag är lyckligast med någon, hatar ensamheten och att vara själv, vill ju bara vara lycklig och att få älska någon för al...
Hej kära läsare, som ni vet så har jag inte skrivit så mycket nu under ett bra tag, saken är den att jag inte vetat vad jag ska skriva, har varit så tom innuti mig. Men nu har jag lovat alla runt omkring mig att jag ska börja blogga ingen, men detta ...
Du besökte mina drömmar i natt, som varje natt. Där är det du och jag, så kära och så lyckliga. Där är det bara vi, nu och föralltid. Där berättar du hur mycket jag betyder för dig, och att det ska vara du och jag tills våra hjärtan säger stopp. Jag ...
Jag är så tom, det finns ingenting att säga eller skriva.
Om jag ska vara ärlig så har jag stirrat på ett tomt blad i 2 månaders tid.
Försökt finna orden, orken och den personen jag en gång var.
Men den personen och den Isabella jag en...
Nu sitter Kewin nere i Lanzarote och myser tillsammans med Mormor, morfar, morbror och min mormor och morfar. Alexandra och Jocke är ju i Thailand och vart är jag då? Jo i ett tråkigt och snöigt Sverige! Jag vill också åka utomlands men skolan går i ...
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
