Direktlänk till inlägg 3 september 2010
Jag har lovat att berätta om vad som hände inne på förlossningen men har inte haft ork till det, har mått väldigt dåligt och känt mig helt borta så har sovit i stort sett hela tiden sen i onsdags.
Först så hade jag ju haft förvärkar sedan en veckas tid tillbaka och min barnmmorska sa att jag ej skulle vara orolig för att det bara är "sammandragningar" men det lyssnade jag absolut inte på för sammandragningar är inte så kraftiga och jobbiga. På tisdagen så hängde jag med min vän Jozefphina och hennes familj till Skövde och då hade jag värkar i stort sett hela dagen lång, och jag kunde knappt sitta eller stå för dem kändes verkligen. Men dem kom och gick och jag tänkte inte mer på detta. Sen på kvällen när jag kommit hem och skulle lägga mig ner för att sova så kände jag tryck mot urinblåsan och lite ilningar så jag sprang i väg på toaletten för att göra nummer 1. När jag skulle torka mig upptäckte jag att det var massa klumpar på pappret och förstod väldigt snabbt att det var en liten bit av slemproppen, så jag försökte ta bort resten utav slemproppen och då kom det massor av blod i stället. Eftersom jag är Rh negativ i min blodgrupp så blev jag genast rädd att det var någonting från moderkakan. Så jag blev jätte orolig och ringde förlossningen. Dom frågade hur mycket klet det var från slemproppen och ja, det var i stort sett lite mer än en matsked. Och blodet var ungefär en tesked då jag upptäckte det. Dom tyckte det lät allvarligt och man ska ju komma in på en undersökning ifall man blöder, så jag packade väskorna och Anton fick gå upp och köra till mig för att hämta upp mig och sedan begav vi oss till Borås sjukhus. När vi väl var där så möttes vi utav en jätte trevlig barnmorska som satte en ctg kurva på mig och den fick jag ligga med i 30 min. Efter 30 min kommer hon in och frågar om mina värkar, om det är sådana här värkar jag känner hemma eller om dom är starkare. Det hade tydligen registrerat sig en jätte stor förvärk som jag inte ens hade märkt av och dem värkarna jag har haft hemma är 10 gånger värre än vad jag kände av inne på förlossningen. Dom började känna på magen ifall kewin låg så som han skulle och sedan kom en läkare in och skulle göra ett vanligt ultraljud på mig och ett vaginalt ultraljud. Vi gick i väg och gjorde dessa ultraljud och hon mätte livmodertappen och den hade sjunkit en cm sedan förra gången då jag var inne. Hon konstaterade även att jag har förvärkar och att just nu har jag inte öppnat mig något. Hon kollade igenom moderkakan, Kewin och det var inget fel med moderkakan och jag hade gott om fostervatten. Men Kewin var en aning liten men ändå på normalkurvan sa hon. Just nu vägde han något över 2000 gram men kommer ej i håg hur mycket det var. Men jag skulle inte oroa mig för den sista tiden växer dem som skott inne i magarna. Hon berättade även att Kewin hade reagerat på mina förvärkar och dem var extra noga med att ha koll på detta. Så jag och Anton fick sova över under natten. Vi fick gå in på förlossningen och fick ett rum där. Dom satte på en ctg kurva på magen igen och även då visade det sig att jag hade förvärkar. Men fortfarande inget jag kände av. Jag fick kurvan på mig 3 gånger under natten och på morgonen fick vi frukost och sedan fick jag göra en till ultraljudskoll. Då berättade läkaren att det är slemis som gått. Sen fick vi åka hem och jag blev utskriven från förlossningen. Nu ska vi vänta in på dom riktiga värkarna och sedan är vi välkomna in igen, nästa gång kommer vi iallafall ut med en bebis. Och vi har äntligen blivit en familj.
Inom nån dag till 2 veckor ska han nog vara här.
Du besökte mina drömmar i natt, som varje natt. Där är det du och jag, så kära och så lyckliga. Där är det bara vi, nu och föralltid. Där berättar du hur mycket jag betyder för dig, och att det ska vara du och jag tills våra hjärtan säger stopp. Jag ...
Jag är så tom, det finns ingenting att säga eller skriva.
Om jag ska vara ärlig så har jag stirrat på ett tomt blad i 2 månaders tid.
Försökt finna orden, orken och den personen jag en gång var.
Men den personen och den Isabella jag en...
Nu sitter Kewin nere i Lanzarote och myser tillsammans med Mormor, morfar, morbror och min mormor och morfar. Alexandra och Jocke är ju i Thailand och vart är jag då? Jo i ett tråkigt och snöigt Sverige! Jag vill också åka utomlands men skolan går i ...
Kewin är hos Anton i dag och jag sitter här i min ensamhet. I dag vaknade jag och Viktoria vid 13 tiden och nu har hon åkt hem. Det är sjukt hur man vänt på dygnet nu när man haft sitt höst lov men det får vi vända tillbaka snart igen. Lovet har vari...
Härligt att det är torsdag i dag. I dag står det massa saker på vårat schema, Kewin är på dagis fram tills 1 i dag och sedan ska vi fixa honom fin för sedan ska vi ner till Polisen och ta pass foto på honom. Han ska ju utomlands den 9/12-16/12 och he...
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se