Direktlänk till inlägg 18 augusti 2010
Den senaste tiden har jag haft en stor ångest klump i magen så jag har nästan varit nära på att ta mina saker och dra mig till nått ställe där ingen annan människa finns. Där jag kunde få tänka bort allting för ett tag, bara njuta av tiden och sova bort dagarna. Men den drömmen gick aldrig i uppfyllelse utan jag är kvar här och nu börjar det sakta men säkert ändra sig. Jag börjar bli mig själv igen och dem här j*vla hormonerna börjar dra sig tillbaka till normal läge igen. Jag har mått så fruktansvärt dåligt för att mina önske drömmar kring detta med kewin och våran familj inte har gått i uppfyllelse utan vi har varit nere i en svaka.
Vi har levt som råttor och vi har inte vetat hur detta ska fungera. Alla drömmar som jag hade, att anton skulle få jobb, vi skulle flytta till en lägenhet och starta vårat egna liv där, inte behöva leva på massa bidrag och snåla varje månad för att få ekonomin att hänga i hop. Men varje dröm kraschades en efter en och anton fick inget jobb då han gick ut skolan i juni och började söka mitt i semestern. Jobb växer ju tyvärr inte på träden utan det tar en lång tid att få jobb, det var vi berädda på. Men efter många månaders väntan, utan nån bra ekonomi så började jag må fruktansvärt dåligt då det kändes som allt skulle gå åt helvete. Vi skulle behöva leva på massa bidrag och blä! det fanns inte i min tanke. Ångest ångest ångest, jo, han har varit på besök här under ett bra tag.
Lägenhet har vi inte heller fått för det finns inte en enda ute, och dom som har jobb går ju före dem som lever på bidrag. Tyvärr, där sket sig den drömmen också. Anton och jag började bråka för att allting såg mörkt ut, jag hade ångest som bara den och allting bara slängdes i väggen, men vi var tvugna att kämpa för våran lilla prins. Och mitt i allt så kom det ett stort ljus och vände på skiten. Anton fick jobb, vi började leta lägenheter mer och mer och vi fann en lägenhet som var kanon bra för oss. Nu har stenen släppt från min lilla mage och nu börjar livet som jag en gång drömde om. Ett lyckligt liv tillsammans med min familj.
Kan inte beskriva hur glad jag är just nu, hur lycklig och stolt jag är över min anton som i dag kom hem till mig med ett stort leende på läpparna och sa att han fått jobb. Kan inte ens sätta ett ord på det, nu hoppas jag att vi får lägenheten som vi var och kollade på idag. Den var stor,fin och fräsch och jag kommer nog trivas där väldigt bra.Tänk att allting kunde vända sig när man var nere i skiten. Så skönt att allting är fixat och klart. Och i dag skrev Anton under papper på socialkontoret att han är pappan till våran son. Nu är verkligen lyckan här vid våran sida och jag längtar något enormt efter vår lilla skatt.
Jag är så otroligt trött på att gråta, Jag vill inte gråta mer. Jag kan inte gråta mer. När ska jag få känna lycka? kärlek? Jag är lyckligast med någon, hatar ensamheten och att vara själv, vill ju bara vara lycklig och att få älska någon för al...
Hej kära läsare, som ni vet så har jag inte skrivit så mycket nu under ett bra tag, saken är den att jag inte vetat vad jag ska skriva, har varit så tom innuti mig. Men nu har jag lovat alla runt omkring mig att jag ska börja blogga ingen, men detta ...
Du besökte mina drömmar i natt, som varje natt. Där är det du och jag, så kära och så lyckliga. Där är det bara vi, nu och föralltid. Där berättar du hur mycket jag betyder för dig, och att det ska vara du och jag tills våra hjärtan säger stopp. Jag ...
Jag är så tom, det finns ingenting att säga eller skriva.
Om jag ska vara ärlig så har jag stirrat på ett tomt blad i 2 månaders tid.
Försökt finna orden, orken och den personen jag en gång var.
Men den personen och den Isabella jag en...
Nu sitter Kewin nere i Lanzarote och myser tillsammans med Mormor, morfar, morbror och min mormor och morfar. Alexandra och Jocke är ju i Thailand och vart är jag då? Jo i ett tråkigt och snöigt Sverige! Jag vill också åka utomlands men skolan går i ...
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
