Direktlänk till inlägg 12 augusti 2010
Fostret: Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa. Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott. Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård. Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.
Mamman: Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra. Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.
Hur jag känner och mår i veckan 33: Det är nästan ingenting som har förändrats sen förra veckan, lillgrabben har hicka några gånger om dagen och har nu börjat lägga sig med huvudet nedåt. Han har sina stunder då han sparkas och slåss så man kan se en liten fot eller hand utifrån magen. Väldigt spännande att se kan jag lova. På måndag ska jag till min barnmorska för en koll och då får vi se hur det ligger till med liten där inne. Sen på tisdag så börjar föräldra kursen och det ska bli riktigt skoj. Magen har börjat dra in sig och jag ser inte ens ut som att jag är gravid. Riktigt härligt att kunna vara så här smärt och fin även när man är gravid. Får även höra massa skit snack om min son och vissa människor tror ju faktiskt på fullaste allvar att dem vet mer om min graviditet än vad jag själv vet. Att vissa mammor/gravida kvinnor aldrig kan förstå att varje graviditet är unika och man kan inte jämföra en graviditet med en annans. Men jag vet ju bäst om min egna graviditet och jag känner min son bäst, så jag lyssnar inte på deras skitsnack om min underbara son. För det är ingen annan än jag och Anton som vet hur han mår och hur allting ser ut mm.
Vikt: 65 kg ( + 9 kg sen inskrivningen )
Midjemått: 100 cm
Jag är så otroligt trött på att gråta, Jag vill inte gråta mer. Jag kan inte gråta mer. När ska jag få känna lycka? kärlek? Jag är lyckligast med någon, hatar ensamheten och att vara själv, vill ju bara vara lycklig och att få älska någon för al...
Hej kära läsare, som ni vet så har jag inte skrivit så mycket nu under ett bra tag, saken är den att jag inte vetat vad jag ska skriva, har varit så tom innuti mig. Men nu har jag lovat alla runt omkring mig att jag ska börja blogga ingen, men detta ...
Du besökte mina drömmar i natt, som varje natt. Där är det du och jag, så kära och så lyckliga. Där är det bara vi, nu och föralltid. Där berättar du hur mycket jag betyder för dig, och att det ska vara du och jag tills våra hjärtan säger stopp. Jag ...
Jag är så tom, det finns ingenting att säga eller skriva.
Om jag ska vara ärlig så har jag stirrat på ett tomt blad i 2 månaders tid.
Försökt finna orden, orken och den personen jag en gång var.
Men den personen och den Isabella jag en...
Nu sitter Kewin nere i Lanzarote och myser tillsammans med Mormor, morfar, morbror och min mormor och morfar. Alexandra och Jocke är ju i Thailand och vart är jag då? Jo i ett tråkigt och snöigt Sverige! Jag vill också åka utomlands men skolan går i ...
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se